GurkOlle välkomnar Mattias Kalin

14 maj 2019 09:30

Vår skribent Olof Loklint möter ännu ett nyförvärv i vår artikelserie "GurkOlle välkomnar", nu är det dags att lära känna Mattias Kalin lite mer.


Hej Mattias, Olof Loklint, Västerås IK här!

-Tjena!

Sitter du ner nu eller är du ute och går?

-Just nu sitter jag faktiskt i bilen. Ska hälsa på en polare i Örebro. Vi ska iväg och fika lite. Jag har precis kommit fram nu.

Har du någon koppling till Örebro?

-Egentligen ingen, det är min kompis som pluggar här men han är ingen hockeyspelare.

Hur ser det ut i Örebro en dag som denna?

-Just nu är det sol. För en liten stund sedan var det lite grått och molnigt men nu är solen framme och det är sjutton grader.

Vem är då Mattias Kalin?

-Ja, en tjugofemårig kille från Stockholm. Spelade i en kvartersklubb från början fram till att jag började i gymnasiet. SD Hockey, hette laget. Sedan gick jag till Djurgården när jag kom in på hockeygymnasiet. Efter att jag gått färdigt gymnasiet flyttade jag till Norrköping och började spela för Vita Hästen. När jag blev senior var jag med när Djurgården gick upp i SHL. Under den säsongen, med DIF, var jag lite av en extraspelare men jag fick nog spela fyrtio matcher i alla fall. Jag fick även vara med och spela nio matcher i kvalserien.

Hade inte ni Hans "Säcken" Särkijärvi som tränare säsongen ni gick upp i SHL?

-Jo, men vi hade Tony Sabel först. Han fick gå när det var kanske 11-12 matcher kvar av grundserien. När ”Säcken” kom in som tränare fick vi riktigt flyt och vann 10-11 matcher på raken.

Jo, jag minns att Djurgården hade det lite knöligt den säsongen innan allt vände på slutet!

-Ja, vi fick en sådan otrolig formkurva i slutet av grundserien och när vi gick in i kvalserien. Allt bara rullade på. Sedan mötte vi ju Västerås i sista matchen av kvalserien, hemma på Hovet.

Jaha, så du var med och spelade upp Djurgården till SHL, och sedan fick du lämna!

-Ja, så blev det. Men jag kände lite själv att jag kanske inte skulle få så mycket speltid i SHL med Djurgården så det var inte det bästa för min egen utveckling. Jag hade precis fyllt tjugo år då. Så jag har bott i Norrköping fram tills nu. Det blev fem säsonger.

Få se nu. Var du med när Hästen gick upp eller kom du in första säsongen i HockeyAllsvenskan?

-Nej, jag kom in säsongen när det hade gått upp. Det gick bra för oss då. Vi hade en grym start på säsongen. Vi fick möta Modo i ett direktkval till SHL men där torskade vi i fyra raka matcher.

Jo, tack! Jag minns det mycket väl eftersom Vita Hästen, som nykomling, vann seriepremiären borta mot, Västerås. Vi vann skotten överlägset, men vad hjälpte det!

-Ja, vi hade Axel Brage i målet och han var riktigt bra. Vi hade bra försvar, bra målvakt och ett riktigt bra powerplay.

Men då kan man säga att du fick en fortsatt positiv resa efter att du lämnat Djurgården för spel i Vita Hästen.

-Ja, det stämmer.

Hur var det att bo och leva i Norrköping?

-Ja, jag trivdes jättebra att bo i Norrköping. Det var bra på alla sätt och vis. Perfekt storlek på staden. När man gick och fikade med grabbarna i laget gick vi till Brödernas Kafé. Jag bodde även bra mitt inne i Norrköping så jag käkade ofta ute på olika restauranger. En restaurang som hette Asken var en favorit att besöka.

Hur tycker du att du utvecklades som hockeyspelare i Vita Hästen?

-För varje år som gått har jag utvecklats mer och mer. När jag kom till laget fick jag börja i en lite undanskymd roll och sedan fick jag, för varje säsong, jobba mig uppåt i hierarkin. Tycker själv jag tagit stora steg i min utveckling, framför allt i offensiven, de senaste två säsongerna.

Hur var det att spela i klassiska ishallen ”Himpan”?

-Jag gillar verkligen ”Himpan”. Det är en riktigt bra hall. Speciellt när det är mycket folk i hallen, då blir det riktigt bra tryck.

Det sägs att du haft en del problem med skador!

-Ja, jag har haft lite otur de senaste två säsongerna. Brutit fingrar pga. av slag mot händerna. Sedan vred jag till foten och fick ett benbrott. Den här säsongen fick jag ringfingret avslaget på vänsterhanden. Man kan säga att det är otursskador. Det är svårt som spelare att motverka ett benbrott på ett finger pga. slag.

Du vet att spelare som är skadade ibland anklagas för att vara ”skadebenägna”!

-Ja, jag kan på ett sätt förstå det om man har problem med en ljumske. En skada som har svårt att läka och kan komma tillbaka då och då. Men om det är skador där man bryter någonting, man får en axel som hoppar ur led, det kan man som spelare egentligen inte påverka. Det tråkiga med skador är att en säsong kan bli väldigt hattig. Man kanske får börja om helt efter en skada. Varje match efter en skada blir lite som en träningsmatch.

Det påstås, av det jag läst, att du är en duktig defensiv center. Stämmer det?

-Ja, alltså, jag vill nog säga att jag är ganska allround. Duktig defensivt, duktig på att teka, men kan även bidra med ett och annat mål runt kassen. Utmana offensivt. I Vita Hästen, den här säsongen, har jag spelat lika mycket boxplay som powerplay. Vi fick gå ganska hårt på få gubbar och då blev det att jag fick spela mycket i båda spelformerna.

Det blev en knölig säsong för Vita Hästen 18/19!

-Ja, det var en riktigt jobbig säsong. Vi hade en bra period när vi mötte er hemma i Norrköping. Då vann vi lite matcher. Det är jobbigt när man ligger sist och kollar in tabellen. Då är det bättre att bara försöka gå ut och spela matcherna utan att tänka på det.

Du fick därmed vara med om något nytt. En negativ kvalserie!

-Ja, det blev första gången för mig. Det var en jäkla skillnad mot att spela matcher i grundserien, tycker jag. Det blev en helt annan anspänning. Jag hade varit skadad ett tag innan så när vi började spela i kvalserien försökte jag bara se det positivt. Att få spela. Att inte se det som ett negativt kval. Om man går och tänker på att man har allt att förlora, då kommer man förlora. Jag hade personligen laddat upp väldigt bra. Vi hade hjälp av en mental tränare. Det var viktigt, tycker jag. När vi gick in i kvalserien så var alla spelare förberedda på samma nivå.

En liten fördel var att ni kunde förbereda er för en negativ kvalserie till skillnad mot Almtuna som åkte dit i sista omgången av HockeyAllsvenskan.

-Ja, det tror jag var positivt för oss. Vi var förberedda en lång tid innan att vi skulle få spela en negativ kvalserie. Vi drabbades inte av en plötslig besvikelse över att behöva spela kval för att hålla oss kvar. I och för sig vill man ju aldrig spela ett negativt kval.

Som elitidrottsman gäller nog att se möjligheter även när det går emot!

-Ja, det är just såna här matcher man vill spela. Man vill ta möjligheten att göra något bra.

Vart är du på väg i din karriär?

-Jag vill naturligtvis spela på så hög nivå som möjligt. Det är mitt mål i alla fall. Antingen går man upp med ett lag eller så försöker man hitta en egen väg som passar. Mitt mål är självklart att få spela i SHL.

Det gick som bekant rätt bra för oss i HockeyAllsvenskan säsongen 18/19.

-Ja, med en bra tränare, en bra grupp, så kommer man oftast längre än när man har en trupp med några få stjärnspelare. En tight grupp där alla vet vad de måste göra. Framför allt är det viktigt med en bra tränare. En tränare behöver vara lite polare med sina spelare. Inte bara en chef.

Nu en annan fråga. Spelar du golf?

-Ja, det gör jag.

Bra, vi har några riktigt duktiga golfspelare i truppen. Daniel Öhrn, Erik de la Rose och Emil Kruse som exempel. De ligger på handicap 2-3-4 ungefär.

-Du, jag, är inte alls så duktig! Jag är lite av en nybörjare. Då ska jag definitivt inte utmana dom,(skratt).

Äsch, du kan vara lugn. Det finns spelare i truppen som ligger på din nivå också, gissar jag.

-Okey,(skratt).

Padel då? Något du provat på?

-Ja, det har jag provat faktiskt. Det tycker jag är kul. Hassel, när han var i Norrköping, då lirade vi en hel del. Han är helt frälst i padel.

Du är alltså tjugofem år. Har du skaffat familj ännu?

-Jag, har en sambo från Norrköping. Det är min familj. Jag har inte heller något husdjur.

Men du kanske är en TV-spels-kille?

-Nej, nej. Absolut inget spelande alls, faktiskt! Jag är nog en av få, känns det som. Det var mycket lirande i Vita Hästen. Många som spelade Call of Duty och så var det lite Fortnite. Det var ständigt mycket snack om det i omklädningsrummet.

Lagar du mat?

-Ja, jag är faktiskt kock i vårt hushåll.

Kul att höra!

-Jag gillar verkligen att laga mat. Hur bra jag är ska man egentligen fråga min flickvän. Får jag säga det själv är jag över medel när det gäller matlagning. Istället för att spela Tv-spel har jag ett intresse för mat. Min flickvän pluggar på universitet, till civilekonom, så jag brukar förbereda till när hon kommer hem. Jag gillar att göra långkok, att göra sjysta rätter, kolla efter recept. Gärna prova nya maträtter.

På tal om annat. Har du någon agent?

-Ja, jag har haft en agent sedan jag blev senior. Själv är man inte direkt utbildad för att läsa och tolka allt som står i ett kontrakt. Då är det bra att ha en agent som hjälper till att läsa det finstilta.

Nu måste jag fråga om klubban. Lite av en standardfråga under min intervjuserie med alla nyförvärv. Jag gissar att du har 82 i flex!

-Äh, jag kan säga det att jag är nog den som är minst materialfixerad av alla spelare, tror jag. Jag har faktiskt rätt dålig koll på materialet. Jag kör med det jag får(skratt). Men jag tror jag har 82, eller 87, i flex på klubban men jag är inte helt säker. Men jag vet att jag kör med en standardvinkel. Det är inte mer med det.

Kan man säga att det är de senaste två säsongerna som du drabbats av skador?

-Alltså, jag har haft en sådan jäkla otur. Jag har slagit ut tänder också men då har jag bara missat enstaka matcher. Därför har jag nu ganska mycket lösgaddar i munnen.

Jag måste bara en ställa en fråga om Mr Vita Hästen, Marcus Eriksson. Hur bra är han egentligen?

-Jag tycker han är grym! Personligen tror jag att han skulle kunna lira i SHL, utan problem. Han är en spelare som anpassar sig till dem han spelar med. Han skulle säkert kunna höja sig en nivå om han spelade i SHL.

Då kanske du kan hjälpa mig med en sak jag länge funderat över. Har Marcus en längre hockeyklubba än alla andra?

-Ja, han har en väldigt lång hockeyklubba! Den är jättelång. Han använder längden på hockeyklubban till att kunna trä pucken runt motståndare och få till passningar.

Marcus spelade ju med oss under en säsong. Men även Christopher Fish, som du spelade med denna säsong, lirade med oss tidigare. Kan du säga något gott om honom då?

-Jadå, en riktigt sjyst kille. En härlig kille och lite av en ledare i vårt omklädningsrum. Han var en sådan som gick in i närkamper och alltid gav 100 %. Han har haft tre tunga säsonger som alla slutat med spel i kvalserien. Jag hoppas verkligen, för hans skull, att han slipper spela fler negativa kvalserier…

Då får jag tacka dig för denna pratstund och önskar dig hjärtligt välkommen till Västerås!

-Tack så mycket!