"Kraftfull, lojal och mångsidig"

21 augusti 2020 10:00

Vi möter Henrik Hetta som berättar om karriären, livet utanför isen, favoritmaten och varför han valde Västerås.


Hej Henrik! Var är du nu? -Jag har precis kommit till Västerås med min sambo. Vi åkte från Malmö klockan tolv och nu är vi på ett hotell nere på stan. Vi ska bo där till en början. Vi ska titta på lite olika boenden de närmaste dagarna. Vi ska även prata lite med de andra spelarna i laget och kolla om de har några tips på var man ska bo.

Var föddes du någonstans Henrik? -Jag är född i Östersund men uppvuxen i Strömsund.

Trots att du varit ute på en lång hockeyresa så hör man fortfarande tydligt var din vagga stod. -Ja, det stämmer. Jag har inte anammat skånskan trots att jag varit i Malmö rätt många år.

Vad har ni för plan för kvällen i det fina vädret? -Ja, vi tänkte ta en promenad i vår nya hemstad för att bekanta oss lite. Försökta hitta ett fint ställe för att äta lite god mat.

Din bror Fredrik spelade ju med oss. Hur mycket har det påverkat ditt beslut att komma till Västerås? -Först och främst ville jag själv få en bra känsla för föreningen. Vad den vill. Sedan när man är lite äldre och har en sambo så måste det fungera för oss båda två. Det bästa är naturligtvis att vi båda ser fram mot att flytta. Sedan var det så klart en stor fördel att prata med Fredrik och lyssna på hur han upplevt sin tid i föreningen. Hur allt fungerat runt laget med ledare och tränare. Att få den typen av information var också viktigt. Man kanske får veta lite andra saker som kan vara intressanta. Fredrik kunde bekräfta den bild som jag fått av föreningen på ett positivt sätt.

Nu när du kommer in i truppen kommer det bli konkurens om forwardsplatserna. -Det är viktigt att det finns konkurens om att få speltid.

En helt annan fråga. Var du duktig i skolan? -Ja, det var jag. Jag gick grundskola i Strömsund. Till gymnasiet flyttade jag hemifrån till Östersund och läste samhäll med inriktning ekonomi. Även om jag bara var sexton år så gick det bra att kombinera ishockeyn med att studierna. Studierna kunde absolut kunnat blivit ännu bättre men med tanke på förutsättningarna tycker jag det gick bra. Just skolan och lyckas med våra studier har varit viktig för oss alla tre bröder. Vi är tre bröder. Martin, Fredrik och jag.

Hade din storebror Martin också en ishockeykarriär? -Martin spelade tills han var femton sexton år men tappade han intresset för ishockeyn. Efter det har han utbildat sig till jurist och jobbar nu i Stockholm. Och nu ser det ut som om Fredrik kommer att gå i hans fotspår då han också pluggar för att bli jurist.

Det känns som att det finns en stark studietradition i din familj. -Ja, det stämmer. Våra föräldrar har varit noga med att skolan och utbildning ska man sköta. Även om man vill leva sin dröm att bli en riktigt duktig ishockeyspelare är det bra med en plan B.

Har ni hunnit skaffa barn? -Nej, inga barn ännu!

Hund? -Nej, ingen hund men min sambo älskar hundar och vill gärna passa andras hundar så mycket det går.

Har du ”fuskat” med någon annan idrott parallellt med ishockeyn? -Nej, egentligen inte. Det blev lite fotboll och friidrott.

Vilka egenskaper är det som burit dig igenom din ishockeykarriär? -Det som burit mig är nog främst hårt jobb. När jag började spela i divison ett gjorde jag rätt mycket poäng men fick aldrig riktigt chansen att prova spel högre upp i ligor. Då stötte jag på Mats Lusth när jag spelade i Olofström. Mats fick poletten att trilla ned för mig. Han började med att bänka mig. Jag gick och frågade ”vad är det som händer”? Han svarade att jag måste börja jobba arslet av mig för att förtjäna en plats i laget. Man kan säga att vårt samarbete började lite kärvt men sedan hittade vi varandra och jag utvecklades mycket som hockeyspelare. Det blev en väckarklocka för mig. Mats gjorde så jag förstod hur hårt man var tvungen att jobba för att lyckas. Det var nog första gången jag upplevde att en tränare verkligen trodde på mig. Han fick mig att tro att jag kunde spela både i Hockeyallsvenskan och SHL bara jag var beredd att göra det hårda jobbet.

Vad hände efter Olofström? -Jag fick komma ned till Malmö på en tryout. Det hade varit lite stormigt i Malmö och föreningen hade genomgått en rekonstruktion. Jag lyckades få ett kontrakt och etablerade mig mer och mer i laget och blev kvar i fyra år. Att få spela med en stor klubb som Malmö var inget jag trodde på när jag var arton år och spelade med Brunflo och divison två. Mitt tredje år i Malmö var extra roligt för då fick jag vara med och spela upp laget i SHL. Jag fick även sätta spiken i kistan, i match nummer sju, uppe i Leksand. Vi vann med 4-2. Det stod 3-2 med bara kort tid kvar och jag gjorde 4-2. Det var en riktigt häftig känsla!

Vad hände sedan? -Jag flyttade upp till Skellefteå och spelade där i två år. Där fick jag vara med om en SM-final som vi tyvärr förlorade. Efter de två åren kom jag tillbaka till Malmö och hade en riktigt bra säsong. Min sista säsong blev däremot inte speciell lyckad. Jag fick problem med en bakterieinfektion på armen. Jag hade en riktigt tuff höst med sjukdom. Kroppen fungerade inte som den skulle innan vi fick bukt med infektionen. Efter jul så gick det bättre. Tycker att jag spelade riktigt bra då.

Från Malmö till Skellefteå och tillbaka till Malmö. Nu Västerås. -Ja, nu är det mitt i mellan. Och jag har faktiskt varit på tryout i Västerås. Det var nog tio år sedan nu.

På tal om något helt annat? Spelar du något instrument? -Nej, jag spelar inget instrument(skratt). Jag har provat att spela trummor.

Om du blir erbjuden en resa av vår sportchef Patrik Zetterberg. Fjorton dagar. Vart reser du då? -Då hade jag åkt till Belize i Centralamerika. Jag och min sambo hade planerat att åka dit i sommaren men sedan blev ju allt inställt på grund av Corona. Min sambo har varit där tidigare och det som lockar är den avslappnade stämning som finns där.

Om du ska sammanfatta dina egenskaper som ishockeyspelare med tre ord! -Kraftfull, lojal och mångsidig!

Lagar du mat ibland? -Ja, det gör jag!

Om du ska bjuda på något riktigt gott, vad blir det? -Då skulle jag laga en jamaicansk maträtt, Jerk chicken. Det var något jag lärde mig tycka om när vi åt på restaurang i Malmö. Det är min absoluta favoriträtt.

Någonting speciellt du minns från din juniortid som du vill berätta om? -Jag måste tänka efter lite. Jag var med i TV-pucken men där blev jag bänkad. Men det kanske bästa som hände mig som förstaårsjunior var att jag inte kom med i J18 Elit! Att jag inte kom med där gjorde att jag knöt näven och bestämde mig för att visa i det andra laget(breddlaget) att jag var tillräckligt bra för att spela med Elitlaget. Man kan säga att jag lärde mig vad som krävdes för att vara med bland de bästa. Precis som Mats Lusth lärde mig när jag hade honom som tränare i Olofström.