Hej där Ludvig!

• Hej!

Det skramlar lite. Håller du på i köket?

• Ja, precis. Här står sambon och jag och ska göra lite söndagsmiddag. Vi håller på att göra hemgjorda köttbullar med potatismos och lite brunsås.

Vem är det som rullar köttbullarna då?

• Det var meningen att jag skulle göra det men jag får lite dispens nu när du ringer så jag kan gå ifrån lite.

Men du är duktig på att rulla köttbullar annars, att få dem lika stora?

• Ja, ja! Det har jag lärt mig redan av min morfar. Det är viktigt att det blir jämnstora.

Från köttbullar till målskytte! Du fick göra mål i senaste träningsmatchen mot SSK. Hur gick det till?

• Ja, precis! Vad hände egentligen? Jag fick pucken av Daniel Gunnarsson sedan sköt jag bara förbi första SSK-spelare och sedan var det bra trafik framför mål så pucken slank igenom.

Ibland är det rätt enkelt att göra mål!

• Exakt. Ser inte målvakten pucken så gäller det bara att träffa nätet. Då går pucken in. Jag gör inte så många mål på en säsong så det är jättekul när det händer. Det hade naturligtvis varit ännu roligare om det varit en seriematch där det betytt mer. Men det kanske kommer där med.

Jag försöker genom din dialekt lista ut var din vagga stod.

• Jag kommer från en liten by Skåne som heter Tyringe. Där växte jag upp och bodde fram till det var dags för gymnasiet. Då flyttade jag till Malmö och började på deras hockeygymnasium. Jag har inte riktigt den där breda skånskan.

Kul ändå att du fick göra mål och visa att du inte bara en är en tuff back som åker runt och smäller på vid sargerna!

• Det är klart att jag tacklas men jag tror många har lite förutfattade meningar om min spelstil. Jag kan mer än att bara åka runt och tacklas. Jag kan hålla i pucken och söka bra förstapass och kan också få igenom mina skott från backposition. Jag är absolut mer än bara en ”tacklingsmaskin”.

Som hockeyspelare är det ganska lätt att få en viss stämpel på sig.

• Ja, det är ganska lätt. Även om jag kan spela fysiskt är det viktigt att alla andra i laget också gör det. Då hjälps man åt att sätta stopp i spelet för motståndarna. Det viktigaste i närkampsspelet är inte alltid att tackla hårt utan att vinna pucken. Alla ska spela så fysiskt de kan utifrån sina fysiska förutsättningar. Du behöver faktiskt inte ”döda” din motståndare. Det räcker bra att du får ett stopp och kan frysa pucken vid sargen. Det gäller att ligga rätt med både kropp och klubba så brukar det ordna sig. Niklas Lidström visade under sin karriär att man inte behöver tacklas hela tiden för att vara en duktig defensiv back.

Men, publiken gillar en rejäl back som hänger upp sina motståndare mot plexi då och då.

• Ja, det är lite kul att det smäller rejält då och då!

Hur var din senaste säsong i Västervik?

• Det var en bra säsong både för mig själv och för laget. Vi slutade ändå femma i serien och vi förlorade med 2-4 i matcher mot Timrå i slutspelet. Vi lyckades ändå pressa Timrå hyfsat. Tycker det var en bra säsong för mig där jag till en början fick kämpa om en plats i hierarkin. När vi hittat rätt rollfördelning fick jag spela väldigt mycket i olika spelformer. Fick mycket istid när vi skulle stänga ned matcher. Så, jag är nöjd med min säsong i Västervik.

Vi Västeråsare har upplevt Västervik som väldigt jobbiga att möta.

• Ja, mycket av Västerviks spelsätt har byggt på just det. De har ofta hittat rätt tjuriga spelare som gillar att smälla på. Genom att spela på gränsen, smälla på, har man skapat energi i laget. De har plockat in ganska mycket Nordamerikaner som är vana vid ett fysiskt spel. Lite mer dumpa och köra och smälla på. Det var något som vi var väldigt bra på. Flytta pucken snabbt framåt och sedan köra på genom att sätta press. Det har en duktig sportchef som hittade fynd i Nordamerika. Spelare som passade in i hur laget ville spela.

Men att spela en hel säsong utan publik. Hur var det?

• Det var ganska konstigt den första tiden. Men efter ett tag så vande man sig vid det. Det kanske blev svårare i bland att tagga igång i början av matcher då det inte fanns något riktigt intro med publik som står och skriker. Det var mentalt lite svårare att komma igång ibland. Man jag upplevde ändå att man vande sig ganska snabbt och efter en tid så tänkte jag inte så mycket på det. Man gick in i sin bubbla på isen.

Varför blev det Västerås till denna säsong?

• Ja, varför det? Det var Patrik Zetterberg som hörde av sig till min agent. Han var väldigt intresserad. Sedan hade jag ett möte med tränarstaben och fick ett väldigt bra intryck. Jag kände att det nog var en bra plats att komma till och ta nästa steg i karriären. Det är så viktigt att man trivs bra som ishockeyspelare. Allt från det att man kommer till ishallen till att man får det man blivit lovad. Jag fick en känsla av att de verkligen behövde mig, med min spelstil, i lagbygget. Att jag var en viktig pusselbit. Utifrån det kändes det helt rätt att ta steget till Västerås. Ett steg närmare SHL, om man säger så. Jag hade utgående kontrakt med Västervik och de erbjöd en förlängning. Västerås presenterade en helhetslösning med allt från boende till att min sambo kunde hitta ett jobb.

Du är tjugosex år gammal. Bra ålder, eller hur?

• Ja, jag fyllde tjugosex i somras men känner mig som tjugo(skratt).

Hur har det sett ut med skador under din karriär?

• Jag har haft mina smällar men de har inte varit speciellt långdragna, peppar peppar. Men det är klart att jag haft lite skador i min karriär. Jag försöker ta hand om kroppen på bästa sätt och förebygga skador på olika sätt. Viktigt att stretcha efter träningar och matcher och hinna ge kroppen lite vila och tid för återhämtning. Det gäller att hålla i, och hålla uppe, den fysiska biten så mycket man kan genom bra träning.

Är du någonsin orolig för att bli skadad ute på isen?

• Inte under träning och match men visst tänker man ibland på att det finns risker med att spela ishockey. Det är en tuff sport och det kan hända jobbiga saker. Jag tänker på Jonas Ahnelöv i Leksand som under en träning fick en lagkamrats skridskoskena över halsen, ovanför halsskyddet. Tobias Forsberg som fick en tackling och körde huvudet in mot sargen som gör att han sitter i rullstol idag. Som sagt. Det är inget man tänker på under träning eller match. Däremot kan man tänka på sådant ibland när man sitter hemma, efter en match. Man vet att det kan hända jobbiga saker men hoppas naturligtvis att det aldrig ska hända en själv. Men måste visa respekt mot varandra ute på isen.

Själv tycker jag ni backar verkar vara lite självmordsbenägna när ni står framför egen målvakt samtidigt som motståndarbackar skickar iväg stenhårda slagskott mot er!

• Ja, det har du rätt i! Under match tänker man inte på det. Man har fullt fokus på motståndare och att hjälpa sin målvakt. Men jag tror faktisk att forwards täcker mer skott än vi backar. Det är mer i boxplay som vi backar är med och blockar, eller, täcker skott. Vi backar måste ju även tänka på att inte stå i vägen för vår målvakt. Då skymmer du honom. Det är viktigt med bra kommunikation mellan målvakt och backar. Man hör hur målvakten skriker till och dirigerar oss backar så vi står rätt.

Var det självklart att du skulle bli back?

• Ja, det var det! Allt sedan hockeyskolan har jag spelat back. Jag stod längst bak och ville skydda min egen målvakt. Jag tyckte det var mycket viktigare än att göra mål. Sedan har det håll i sig även om jag tycker det är kul att göra mål såklart.

Man kan inte direkt påstå att du är någon målspruta som back!

• Nej, det kan jag inte säga.

Men du kanske gör väldigt snygga mål när du gör mål. Något sådant du kommer ihåg?

• Nej, jag tror faktiskt inte jag gjort något mål som varit riktigt ”wow”, De flesta mål jag gjort i min karriär har varit väldigt basic. Jag har inte gjort något drömmål, än så länge, men det kanske kommer denna säsong.

Hur vill du att ditt drömmål ska se ut?

• Tja, det kan se ut som så att jag fintar upp någon gubbe, men det har jag nog aldrig gjort i hela mitt ishockeyliv, och sedan stänker in pucken i krysset! Ribba in.

Har du någon bra målgest du kan ta fram då?

• Nej(skratt)! Det är olika varje gång. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag gör. Det är lite olika.

Vad är dina egna förväntningar inför kommande säsong?

• Jag tror det kommer gå bra för mig. Det kommer gå bra för laget. Vi kommer komma minst topp fyra. Sedan kommer vi gå hela vägen till SHL!. Vi kommer slå ut HV71 i finalen. Sedan går vi upp.

Jaha, då kommer vi till ett resmål som du gillar. Sportchefen betalar. Fjorton dagar. Vart bär det iväg då?

• Då tar jag med mig min sambo till Maldiverna. Vi har varit där förut. Vi blev helt förlorade i hur fantastiskt det var där.

På tal om din sambo. Hur ser det ut för henne som inflyttad i Västerås?

• Hon har fått arbete här i Västerås. Arbetar som biståndshandläggare. Det gjorde hon öven tidigare när jag spelade i Karlskrona. Det var viktigt att hon kunde hitta ett jobb när vi bor tillsammans i Västerås. Inte behöva sitta hemma om dagarna och vänta på att jag ska komma hem från matcher och träningar. Det känns väldigt bra att hon har sitt och jag har mitt.

Vad har du för dold talang du kan avslöja?

• Oj, oj, oj! Jag har nog ingen dold talang. Kan inte komma på någon. Jag skulle vilja säga att jag är ganska bra på det mesta. Alltså, jag är inte bäst på någonting, men ändå bra. Det gäller från sport till geografi och matematik, typ.

Hur var du i skolan. En värsting eller en pluggis?

• Eh, jag skulle vilja säga att jag var ganska duktig upp till nionde klass. Men sedan när jag började ishockeygymnasiet så blev det bara ishockey som gällde. Men struntade nästa i skolan. Men jag kom ändå ut med hyfsade betyg i alla ämnen. Jag har tänkt ta tag i detta genom att börja plugga lite på distans så man har något att ha med sig när ishockeykarriären tar slut. Hur fungerade det för dig under din tid på ishockeygymnasiet.

Var det träning och sedan fest på nätterna?

• Vi bodde i lägenheter i Malmö inte långt från skolan. Skolan låg alldeles intill ishallen. Jag hade en etta på tjugo tjugofem kvadratmeter. Sedan fick man mat i skolan och matlåda att ta med hem på kvällen. Man fick även hjälp med skolarbete om man låg efter. Våra lärare på skolan var förstående till att vårt fokus var ishockey. Jag var rätt ordningssam. Skötte mig så att jag fick min nattsömn.

Själv har jag varit med många säsonger som supportrar till Västerås och inför varje säsong finns alltid hoppet om att ”nu är det vår tur”!

• Ja, en säsong är lång och det gäller att prestera som bäst när det gäller. Egentligen är det skit samma hur spelet ser ut under säsong bara man tar sig till ett slutspel. Det är där man ska pricka formen, vara som bäst.

Tre ord som beskriver dig som person/spelare?

• Hm, snäll, glad, arg!

Förresten, har du fått någon medieträning?

• Nja, men ofta när det är intervjuer så är det samma frågor så då svarar man med samma klyschor!

På tal om fysiskt spel. Brukar du hamna i ”gurgel” där du kastar handskar och börjar veva lite?

• Ja, ja! Det händer. Detta hände i en av våra träningsmatcher. Det händer titt som tätt. Inte hela tiden, men det händer, absolut. Man vet aldrig riktigt vad som kan hända i stridens hetta. Tro mig, om någon lagkompis blir överkörd ojust när jag är på isen kommer jag agera och markera mot den spelaren.

Då får jag tacka för att du tog dig tid!

• Tack själv!