Hej där Linus, Olle Loklint här!

-Tjenare Olle!

Nu vill jag veta lite mer om personen Linus Ryttar. Vi kan börja med var och hur du bor?

-Jag bor på klockartorpet. Det känns perfekt. Nära till allting. Sedan är det bara fem minuter med bil till hallen. Jag har en lägenhet, som jag köpt, i Sundbyberg, men den har jag hyrt ut till en kompis. Då lämnade jag kvar de mesta av alla möbler så jag har fått köpa lite nytt till den lägenhet jag har nu. Matbord, soffa. Mina föräldrar bor i Hässelby. Jag började spela ishockey i Hässelby. Min mamma, pappa, och lillebrorsan bor tillsammans i Hässelby, min systern har nu bott i Lund ett halvår. Hon pluggar i Lund. Sedan har jag en storebror som spelar ishockey i Norge. Han spelar för ett lag som heter Ringerike i högstaligan. Han gick upp med det laget till högstaserien i våras. Han spelar back.

Jag ser att du, som väldigt många andra, har börjat din karriär i Stockholm. Men de flyttade vidare!

-Ja, jag drog till Karlskoga andra och tredje året under gymnasietiden. Jag kom inte på deras hockeygymnasium. Emil Kruse skrev A-lagskontrakt då och därför behövde de en ny målvakt till för juniorerna. Genom lite kontakter fick jag möjlighet att börja spela för BIK Karlskoga. Efter att jag spelat i BIK Karlskoga har jag förstått den rivalitet som finns mellan dom och Västerås.

Jaha, där ser man hur det kan gå. Men sedan drog du iväg väldigt långt! Över atlanten och ända bort till Kalifornien!

-Ja, det var så att jag stod där 2015 och funderade över hur jag skulle göra. Gå till Ettan eller något annat lags J20? Då dök tanken upp att testa ett år i USA. Jag fick lite kontakter och bestämde mig för att ta chansen att uppleva något nytt. Då hamnade jag i Valencia Flyers i Kalifornien. Den ligan(WSHL) höll ungefär samma klass som J20 Elit i Sverige. Vi bodde ungefär en timmes bilresa från Los Angeles. Jag landade i USA, var lite halvkass på engelska. Man fattade rätt mycket men det kändes inte så tryggt att prata i början. Men jag lärde mig snabbt att ville jag få polare och ha lite roligt var jag tvungen att börja snacka.

Jag bodde hemma hos en mamma som hade en son tillsammans med två kanadensare och en schweizare. Jag hade jobbat hela sommaren innan för att ha råd att bo och leva i USA. Jag gjorde inte så mycket mer än att spela ishockey. Det var väldigt lärorikt på flera sätt. Man fick verkligen ta hand om sig själv. Sedan fick man en insikt i amerikansk kultur och hur amerikanare är.

Att flytta till USA är lite skillnad mot att flytta tre timmar hemifrån där alla talar samma språk. Jag tyckte också att det spelades rolig ishockey. Man fick lära sig hur det är att spela på liten rink.

Men alla äventyr har ett slut och du vände hem till Sverige och Väsby!

-Att jag hamnade i Väsby hängde ihop med att min storebror spelade i Väsby när jag var i USA. Genom hans kontakter fick jag möjlighet att träna med laget under försäsongen. En av deras målvakter var inne på sin sista säsong och då såg Väsby en möjlighet för mig. Så då skrev jag på för Väsby.

Du blev klar ganska många säsonger i Väsby!

-Exakt! Säsongen när jag kom dit valde Väsby att satsa lite mer på yngre och hungrigare spelare. Jag hade otur och blev skadad första säsongen och var borta typ halva säsongen. Skadan fick jag under sommaren på jobbet där jag skar av en sena i tummen. Därför kunde jag inte gå på is förens i början av oktober. Det var väldigt olyckligt att hamna efter direkt första säsongen med Väsby. Jag hann bara spela två matcher innan jul. I Allettan, efter jul, fick jag spela tio matcher.

Men säsongerna därefter verkade det rullat på för dig.

-Ja, vi alternerade i målet så jag stod ungefär varannan match. Tredje säsongen i Väsby tog hela föreningen en kraftsamling. Mycket nya duktiga spelare. Då höjdes tävlingsnivån i laget. Den säsongen flöt det på jättebra för hela laget. Men tyvärr för laget gick det inte så bra i kvalet på vårsäsongen. Vi fick välja lag i första playoff-omgången och valde Forshaga men åkte ut i två raka. Det var en rejäl missräkning. Det blev en riktig läropeng. Man måste lära sig förlora också även om det är tråkigt.

Att vi lärde oss något märktes under mitt fjärde år, säsongen 19/20, Då gick laget som tåget hela säsongen. För mig personligen var hösten inte så bra men jag spelade bättre på vårsäsongen. Speciellt i slutet av säsongen spelade jag riktigt bra. Vi fick verkligen till ett lag med spelare som spelade för varandra. Vi vann serien och den hockeyallsvenska finalen. Det var ett av de finaste ögonblicken i min ishockeykarriär. Samtidigt har jag lärt mig att det räcker inte att ett lag spelar bra, det finns också tillfälligheter som påverkar. Borlänge hade chansen att ta över serieledningen med två omgångar kvar men förlorade hemma mot Piteå, på straffar. Hade Borlänge vunnit kanske vi själva inte kommit till den HockeyAllsvenska finalen.

Jag tittade på era matcher i det negativa kvalet mot Kristianstad. Vilka drabbningar det var och vilket målvaktsspel du visade upp!

-Jag kan tänka mig att det var fantastisk att titta på. Jag tror att många i hockey-Sverige kollade på i alla fall den fjärde matchen. Det var en söndag och det sändes ingen annan hockeymatch på TV. Den första matchen som gick till övertidsspel. Att det flöt på så bra handlade mycket om att jag tillsammans med min målvaktstränare hade jobbat hela säsongen på att hitta mitt eget spel. Jag kanske inte fick spela så många matcher som jag önskat i HockeyAllsvenskan men det var bara att gilla läget. Men det är så med livet. Du får en chans, och då måste du ta den.

När jag fick hoppa in i match två mot Kristianstad kände jag att ”det här är min chans!”. Jag gick bara in och spelade. Tänkte inte så mycket mer än att njuta av stunden. Jag fick en bra start och sedan rullade det på. Självklart hade jag velat haft ett annat slut på den matchserien men nu blev det som det blev. När jag tvingades släppa in sista målet, så vi förlorade matchen, är den hittills mörkaste upplevelsen i min karriär.

Timmarna efter det var riktigt riktigt tunga. Man tänkte då på alla som jobbade runt klubben som slitit så hårt. För mig blev det en oerhört lärorik säsong att få testa på spel i HockeyAllsvenskan. Ska man se det positivt så var det sannolikt mitt målvaktsspel i just dessa matcher som gör att jag nu spelar i Västerås den här säsongen.

Nu en helt annan fråga! Ditt första ishockeyminne?

-Jag minns när jag var liten och vi spelade match i bara en zon. Jag var utespelare då och var duktig på att åka skridskor. Jag spelade för Hässelby och vi mötte Väsby. Vi vann med 13-12 och jag gjorde elva mål! Det kanske inte det är det mest ödmjuka svaret men det var som poppade upp i minnet(skratt).

Okey, då kör detta med dolda talanger. Låt höra!

-Jag är väldigt duktig på FIFA(fotbollsspel).

Jaha, då vill vi naturligtvis veta lite om ditt civilstånd.

-Jag bor själv och är singel.

Kan du laga mat?

-Ja, jag kan laga mat men har väldigt dålig fantasi i min matlagning. Jag bor nära Aros pizzeria som det fungerar bra att gå dit och käka också. Det har något som heter Poke Bowl med lax som är bra. Det är typ som sushi fast i form av en sallad.

Okey, om du blir bjuden på en resa av vår sportchef, fjorton dagar, vart vill du åka då

-Om jag fått ta med mig min familj så hade vi dragit till Maldiverna!

Förbereder du dig på något speciellt sätt matchdagar?

-Jag gör nog inte så överdrivet mycket mot andra dagar. Efter morgonvärmningen går man hem och tar en liten tupplur. När man vaknar tar man sig ned till hallen och käkar en yougart. Det har vi i kylskåpet vid omklädningsrummet. Sedan fixar man lite med utrusningen. Själv tejpar jag alltid om klubban inför varje match och använder vit tejp. Men jag räknar inte hur många varv jag tejpar utan det kan bli lite olika. Gör man det tror jag man blir lite galen i skallen till slut. Sedan går man ut med grabbarna och lirar lite boll, jonglerar lite, stretchar, och sedan är det bara att gå in och byta om och sedan köra värmningen på isen.

Har du några tics när du kliver in på isen?

-Jag har en liten runda jag alltid tar. Jag åker till höger om målet tre varv och skjuter in en puck i mål varje varv. Varför jag gör så vet jag inte faktiskt om jag ska vara helt ärlig(skratt). Däremot har jag hört att det ska förekomma lite skumma grejer här i laget så jag får kolla efter det. Men det finns faktiskt en grej som är viktig för mig under match. Domaren får aldrig röra pucken i plocken. Istället kastar jag pucken till domaren. Men det är samma sak där. Jag vet inte hur det började!

Hur upplever du mötet med publiken när du kommer in på isen inför match?

-Det är lite svårt att förklara men självklart blir man peppad. Det gäller oavsett om det är på hemma eller bortaplan. Under matchen är man så mycket i sin bubbla att man inte riktigt hör publiken. Man är så fokuserad på att rädda nästa skott.

Nu måste jag fråga. Är man inte lite ”dum i huvudet” när man väljer att bli målvakt

-(Skratt)Nej, det tycker jag inte. Vi målvakter behöver bara stå och vänta på pucken medan utespelarna måste åka och jaga för att få tag i pucken!

Har du aldrig någonsin känt att ”det är lite läskigt att stå i mål”?

-Nej, aldrig under matchens gång. Däremot kan man ibland tänka på vad som kunde hänt. Jag har aldrig varit rädd ute på isen. Då har man bara en tanke och det är att stoppa pucken. Man kan inte stå och tänka på att man kan bli skadad för då har man valt fel yrke.

Okey, berätta om en särskilt bra räddning du gjort!

-Det var faktisk i en match förra säsongen borta mot BIK Karlskoga. Jag stod helt fel i målet. Pucken hamnade bakom mål, jag vände mig om, och när pucken spelades in framför mål stod jag fortfarande och tittade mot kortsargen. Men jag hade sådan tur att skottet som kom träffade vaden så det blev inget baklängesmål. Jag fick helt enkelt någon form av kortslutning för några sekunder(skratt).

Då får jag tacka så mycket för pratstunden och önska dig stort lycka till kommande säsong med oss i Västerås!

-Tack så mycket!

.