"Man behöver tänja lite på gränserna"
Publicerad: 2020-09-01
Möt backen Gustav Berglund i en lång intervju.

Hej där Gustav! Vi kör direkt med första frågan. Hur började din hockeykarriär? -Jag bodde i Husqvarna och började spela med HV71 ungefär sista året i hockeyskolan. Det var lite fram och tillbaka i början. Jag slutade och började jag igen. Då var jag med i U9 och U10. Det berodde mycket på min pappa som var intresserad och tog med mig. Jag spelade fotboll samtidigt så det var de två sporterna som jag valde mellan. Till slut fastnade jag för ishockeyn och tyckte det var roligast.

När kände du själv att ishockey är min sport? -Det är lite svårt att svara på. När man är mindre vill man gärna prova på flera saker. Det var nog när jag började bli runt tretton fjorton där man blev tvungen att välja. Då kände jag att det var ishockey som var det jag verkligen ville spela. Jag var nog lite bättre i ishockey som gjorde att det kändes roligare. Det var ett beslut som verkligen kändes rätt då.

Du spelade med U16 elit i HV71! -Ja det stämmer. Jag hade kanske lite svårt att få speltid där då jag var ett år yngre än de flesta i laget första året. Men säsongen 2015-2016 spelade jag nästan alla matcher med U16 Elit.

Fick du vara med och spela TV-pucken för Småland? -Ja, det var roligt och intressant men samtidigt en lite tråkig upplevelse. Jag var med två år men fick aldrig vara med om att spela slutspel där matcherna sändes direkt i TV. Det är trots allt det TV-pucken handlar om. Att få komma med och spela de riktigt viktiga matcherna. Båda gångerna blev det dåliga placeringar för vårt lag och vi tvingades istället spela kvalmatcher. Det var självklart en jätterolig upplevelse att få vara med på den resan, att spela för Småland i TV-pucken, men just att vi missade slutspelet var lite tråkigt. Men själva upplevelsen att få spela med sitt länslag i TV-pucken unnar jag verkligen alla. Inte minst för att man fick chansen att lära känna massor av spelare från andra klubbar i länet. Jag kände att jag utvecklades som spelare. Det är ju väldigt många ishockeylag, och bra klubbar, i Småland så konkurrensen att komma med var stor.

Nu är du i Västerås. Hur känns det? -Det känns jättebra! Jag är väldigt nöjd med allting. Jag har absolut inget att klaga på just nu. Staden känns bra. Laget, med alla spelare, har varit superenkelt att komma in i. Alla är trevliga och extremt lätta att umgås med. Livet rullar på fint och det är till och med bra väder.

Jag har ju sett dig spela två matcher och du är ju inte direkt blyg på isen, om jag säger så! -Nej, jag försöker våga göra saker för att utvecklas. Speciellt nu på försäsongen. Visst, jag vet att man måste spela med vissa marginaler men det gäller att våga göra lite svårare saker innan de viktiga matcherna börjar.

Har du alltid haft det spelet med dig? -Man ska kanske inte spela på gränsen i viktiga matcher men just i träningsmatcher behöver man tänja lite på sina gränser, våga göra saker, för att utvecklas. Om man bara håller sig till ”medel” i sitt spel så utvecklas man inte. Jag tycker att man alltid ska pusha sig själv att våga tänja lite på sina gränser. Just att pusha sig själv, den kulturen, fick jag uppleva när jag kom till Västra Frölunda. Den inställningen känner jag har hjälp mig mycket i min egen utveckling.

Har du någon dold talang, mystisk hobby, eller så? -Nej, inga hobbies men under en sommarträning fick alla spelare chansen att lära sig cykla på en enhjuling. Så nu kan jag cykla på enhjuling. Det är väl en grej som kanske inte alla klarar. Tanken var att vi skulle få bättre balans.

Du är ju fortfarande väldigt ung, bara nitton år. Känner du själv att du är redo för seniorspel? -Jag kanske inte alltid känner mig som en senior i sinnet och i vardagen men när man kommer ned till hallen inför träning så känner jag mig som en senior. Det är trots allt proffsigare kring allting som senior. På det sättet känns det som man vuxit upp. Utanför isen känner jag mig nog som vilken tonåring som helst. Det kan vara så att när har man flyttat hemifrån och får ta ansvar för sig själv så känner man sig automatiskt mer vuxen.

Efter HV71 gick flytten till Göteborg! -Jag flyttade till Göteborg och började på gymnasiet.

Du har ju hunnit med och spela lite landskamper också! -Jajamen!

Både i U16 och U19! -Det är jättekul. Det är alltid roligt att få möta lite internationellt motstånd. Sedan är det lite som det var i TV-pucken. Man samlas i ett skönt gäng som man inte spelat med i vanliga fall. Man får nya vänner och får vara i en annan miljö. Framfört allt roligt då det verkligen är utvecklande. Man får en chans att jämföra sig med andra väldigt duktiga spelare. Får känna lite var man står. Otroligt lärorikt både hockeymässigt och socialt.

Är det speciellt att få vara med i landslagsspel? -Man får helt klart en lite annorlunda känsla när man spelar med landslaget. Man tänker på att man representerar Sverige. Det känns väldigt viktigt, på något sätt. Varje gång man drar på sig landslagströjan känns det verkligen stort. Det är en mäktig känsla.

Kan det genomföras med att som junior och få komma upp och spela med A-laget? -Jag kanske kan jämföra det med när jag första gången fick åka in på Scandinaviums is med A-laget med fullsatt på läktaren. Just det trycket som blir när det är fullsatt. Det var också otroligt mäktigt. Då känner du verkligen att ”wow”, nu är det på riktigt!

Hur är det nu. Du är på lån till oss! -Ja, jag är utlånad till Västerås denna säsong. Jag har kontrakt med Frölunda kommande två år så nästa säsong ska jag tillbaka till Göteborg. Lyckas jag inte ta en plats i Frölunda så ser jag gärna att jag får komma tillbaka till Västerås igen.

Och när började du känna suget efter att få spela i NHL!? -Just nu är det mest en dröm, något man vill jobba mot men samtidigt måste man jobba klart där man är nu, i verkligheten.

Du har ju trots allt tagit några riktigt stora kliv i din karriär. Tv-pucken, landslagsspel både i U16 och U19, och gjort dina första matcher i SHL! -Jo, det kan man säga. Jag har jobbat på, haft en bra utveckling, gjort mitt slit. Men för att nå nästa nivå(NHL) återstår ännu mer hårt jobb och slit. Det gäller bara att fortsätta jobba hårt varje dag så kan drömmen bli verklighet.

Hur gick det i plugget då, på gymnasiet? -Jag gick på Katrinelundsgymnasiet i Göteborg med inriktning på ekonomi. Det var ganska tufft för mig. Mycket att göra i skolan samtidigt som det var väldigt mycket ishockey. Jag tog mig igenom gymnasiet och fixade i alla fall min examen.

Var bor du nu, i Västerås? -Jag bor ensam i en etta. Min flickvän är kvar i Göteborg och pluggar så jag får klara mig ensam just nu. Jag trivs jättebra där. Jag har med mig en spelkonsol, en PS4, som jag kan använda ibland. Det är skönt att sitta och spela ibland som tidsfördriv.

Och nu vill jag att du beskriver dig själv, dina egenskaper som spelare, med tre ord! -Smart, kreativ och lugn.

Kan du laga mat också? -Jajamen!

Har du någon paradrätt att bjuda på om det kommer gäster? -Då blir det kyckling, championstuvning, och sötpotatis. Den är riktigt bra!

Med tanke på din karriär med landslagsspel och så vidare. Har du fått resa ut i världen? -Ja, jag har rest runt ganska mycket. Både privat och som ishockeyspelare. Barcelona i Spanien till exempel som nog är mitt favoritställe. Sedan har jag varit i USA, Ryssland, Tjeckien med ishockeyn. Jag har faktist redan fått uppleva rätt många länder och ställen.

Spelar du något instrument? -Nej, det gör jag inte! Jag har velat spela något instrument men faktum är att jag är helt bedrövlig! Jag provade att spela gitarr men lyckades inte spela ett enda ackord rätt. Jag fick helt enkelt ge upp den drömmen.

Har du gjort något spektakulärt mål i din karriär ännu? -Det vete sjuttons, måste tänka efter(skratt)!

Har du gjort något mål när du spelat med landslaget? -Nej, och jag har inte gjort något mål som senior heller! Jag var hyfsat när a i en match med Västra Frölunda. Så det har jag kvar.

Om du fick en semesterresa betald, fjorton dagar, vart skulle det bära iväg då? -Det känns spontant att Maldiverna skulle vara ett bra alternativ.

Förresten, vilket lag mötte ni när du debuterade med Frölunda i SHL? -Det var nog på bortaplan som jag fick debutera. Första matchen hemma i Scandinavium var mot Rögle. Vi förlorade med 1-2. Men sedan fick jag vara med och vinna en bortamatch borta mot Skellefteå med 5-1, tror jag det blev! Jag fick vara med att både vinna och förlora.

Var det någon spelare i Frölunda som du tyckte var extra bra när du fick lira med A-laget? -Joel Lundqvist var ruggit bra, han var bra på allting. Dessutom riktigt bra på tekningar. Ryan Lasch var också ruggigt bra. Man kunde aldrig ta pucken av honom. I närkamper kändes det som hans klubba vägde minst tio kilo. Man kunde inte lyfta på den! Jacob Moverare var kul att titta på. Han var fantastisk bra också. Jag tyckte han var en av de bästa backarna i SHL förra året. Max Friberg imponerade också på mig. Just hans inställning på isen att alltid göra jobbet. Alltid 100% i varje byte. En riktig klasspelare i mina ögon.

Vad var/är din förebild som ishockeyspelare? -Jag startade faktiskt inte min karriär som back. Jag började som center och då såg jag upp till Alexander Ovechkin och Nicklas Bäckström framförallt. När jag väl började spela back då blev det Niklas Lidström och Erik Karlsson. Jag tror att alla backar kollar hur Lidström spelade. Han skapade en skola för hur backar ska spela. När det gäller det offensiva spelet kollar man in Erik Karlsson. Man ser något som de gjort och så testar man själv ibland på en träning. Erik Karlsson är mer lite finurliga grejer medan Lidström är själva grundteorien för backspel.

Vad är din målsättning just nu i den karriär? -Mina mål inför den här säsongen är att jag vill spela JVM och att jag kan bidra till att Västerås avancerar till SHL. Det är mina främsta två målbilder. Jag vill vinna.

Då får jag tacka för detta samtal! -Tack själv!

Olof Loklint