Veckans namn ur VIK:s hockeyhistoria, tillika med en välförtjänt plats på klubbens "Wall of fame", blir Björn Johansson. Tilldelas man dopnamnet "Björn", så är det väl ganska givet att smeknamnet blir - "Nalle". Så även med VIK:s talangfulle forward.
"Nalle" tog sina första skär i A-lagströjan som 16-åring,och redan säsongen efter, hösten 1951, så var platsen som ytterforward i A-laget självskriven. Men trots att det skulle komma att bli hela 13 säsonger i A-laget, så känns VIK-Nalle som ett ganska anonymt namn. Men här hade VIK en spelskicklig,elegant och mycket slitstark och skridskoduktig forward. Som tuggade på och var en av lagets nyttigaste forwards genom hela 50- och en bit in på 60-talet.
Med ett - aningen udda - avbrott. Hösten -54 hade lagkompisen Ulf Arvidsson fått en förfrågan från IF Elfsborg (jodå,fotbollslaget hade på den tiden även hockeyverksamhet) om att flytta ner till Västergötland och spela hockey. I div.4! Ingen märklighet på den tiden. Så Uffe lockade med sig kompisen "Nalle" och drog till Borås för en säsong med div.4-spel. Men det blev bara en säsong. Och när VIK nästa säsong spelade till sig en plats i landets högsta serie,så var "Nalle" tillbaka - en erfarenhet rikare.
Det följde 10 säsonger med allsvenskt spel, alltid som parhäst till lagets stora och enda stjärna, "Garvis" Öhrlund. Men "Nalle" var smart nog att anpassa sig till "Garvis",och blev vad som i dag skulle kallats för rollspelare. Sanningen att säga så var det nog också så att "Nalle" blev en stor del av de framgångar som "Garvis" kom att uppnå. Som ytterforward bredvid lagete storstjärna,tillhörde "Nalle" alltid lagets bästa och viktigaste spelare. Och när han sedermera tog klivet tillbaka och blev back,så visade sig hans spelsinne passa alldeles utmärkt även i den rollen. Det blev 198 seriematcher i VIK och hade säkert blivit fler,om inte karriären fick ett abrupt slut i en slutspelsmatch i Södertälje 1965. Då "Nalle" i en tilltrasslad situation brakade in i VIK:s målbur på ett olyckligt sätt,som renderade i flera brutna ben i ansiktet och som kom att bli slutet på 31-åringens allsvenska karriär.
Det blev ytterligare tre hockeysäsonger, nu i ett hårdsatsande Skultuna IS, innan liraren "Nalle" Johanssons hockeykarriär definitivt var över. Många ansåg då - och ännu i dag av de som sett VIK-spelaren i aktion - att han var väl värd spel i landslaget. Och faktum var att han blev uttagen till spel i Tre Kronor i slutet av 50-talet, men vid det tillfället hindrades av skador. Men att ha Björn Johansson på VIK:s Wall of fame, som representant för 50-talet, känns både välförtjänt och helt riktigt.
