Livet i Sverige
Säsongen är såpass långt gången att vi utöver deras tröjnummer även lyckats lära oss att uttala deras efternamn korrekt. På samma gång har Brady Leisenring och Matt Fornataro hunnit lära sig både ett och annat om Sveriges säregna fikatradition, kungafamiljen, dalahästar och kanske framför allt om svensk ishockey. Med avseende på detta plockade vi på redaktionen fram vår bredaste amerikanska accent och stämde träff för att ta reda på pros-och-cons om vårt avlånga land.
Av alla hockeyklubbar i världen, hur kommer det sig att ni hamnade i just Västerås?
Matt: Jag hade nog egentligen tänkt stanna i USA men efter förra säsongen blev jag free agent och det gjorde saker och ting svårare än tidigare. När intresset visades från Sverige började jag research'a lite, allt jag hörde var bra och så hamnade jag här...
Brady: Det var ett enkelt beslut! Redan i slutet på förra säsongen hade jag de första kontakterna i Sverige. Jag hade dessutom en del kompisar från tidigare klubbar som spelat här, de hade bara bra saker att säga både om Sverige och om Allsvenskan, så det var inte mycket att fundera på.
Hur mycket visste ni om VIK innan ni kom hit?
Jag visste att de hade spelat i Elitserien och haft ett gäng starka/bra säsonger, att det är ett satsande lag.
Och när ni väl kommit hit vilka intryck fick ni med er efter första träningen/matchen?
Brady: Först och främst så gillade jag verkligen arenan här! Under förra säsongen när jag spelade i Kaufbeuren (ESV Kaufbeuren, Tyskland) var arenan delvis öppen, utan tak och det var inte alltid bra.
Matt: Jag la märke till att folk är grymma på att följa hockey i Sverige. Det är fler fans, och folk här förstår hockey. I USA är det en annan kultur, en del går bara på ishockey för att titta på slagsmål, det känns mer seriöst här. Man skulle kunna sammanfatta det genom att säga att arenorna där är större men fansen är bättre här.
Ni är förvisso rutinerade vid det här laget och har spelat för x antal klubbar, men var ni det minsta nervösa när ni kom hit?
Matt: Det är klart att det tar lite tid att lära känna alla. Men sedan är hockeyspelare alltid hockeyspelare... Alla hockeyspelare, oavsett vart de kommer ifrån i världen, är på precis samma sätt. Det gör det betydligt enklare.
Brady: Hockeyvärlden är dessutom ganska liten och ofta har man någon connection med någon i laget. Någon som har spelat tillsammans med gamla lagkompisar eller för samma klubb. Sedan är man inte 20 längre, då var det en annan sak. Då var man nervös.
...och största omställningen?
Brady: Kostymfrågan! I USA har du kostym på dig överallt. Har du inte hockeyutrustning på dig så har du kostym, alltid! Här kan du ha lite vad som helst på dig, till och med jeans. Men det verkar vara så i Europa. Det var likadant i Tyskland, jeans var vanligare än kostym.
Även om Brady och Matt letat sig över Atlanten till lilla Sverige av anledningen att spela hockey så är det svårt att undvika det faktum att man kommer leva stora delar av sitt liv även utanför arenans väggar och skaffa sig en vardag i en helt ny stad.
Berätta hur, är det att bo i Västerås?
Matt: I love it! Jag gillar lägenheten där vi bor, folk är alltid hjälpsamma, överallt, i mataffären... överallt och folk här är otroligt duktiga på att prata engelska.
Hur är svenskarna då?
Matt: Blyga! Svenskar verkar tro att deras engelska är dålig men i själva verket är ni väldigt bra på engelska!
Brady: Vi är dessutom alltid tacksamma över att folk överhuvudtaget pratar engelska.
Matt: Och JA! Svenskarna är vackra. (I den här vevan passar Matt på och informerar stolt om hur han vid flertalet tillfällen under sin vistelse i Sverige fått höra att han ser ganska svensk ut.)
Har ni hunnit lära er någon svenska?
Brady: Det är svårt! Lite hälsningsfraser lär man sig först, så var det när jag bodde i Tyskland också. 'Tack!', 'Hur mår du?' och så vidare. 'Kanon!' har jag också förstått är bra att kunna, och så på sistone har jag lagt märke till att ni använder 'Aa' till mycket. Jag förstår inte riktigt, det är inget riktigt ord. Det är nästan som 'Ja' men ni säger det hela tiden.
Vad saknar ni mest från hemma?
Matt: (är blixtsnabb på svaret) Red liquorice och Reesés pieces! Jag älskar godis.
Kan ni på rak arm rabbla 5 knepiga grejer med oss svenskar?
Matt: Först och främst: Mängden potatis ni äter!(!!!)
Brady: Ni har sås till allt. Olika såser. Det finns typ en sås för varje maträtt. Och sen det här! Ni går på vänster sida. Svenskar i trafiken är en knepig grej i sig. Det är nästan alltid mörkt ute och ändå är folk ute och cyklar i svarta kläder. Det är livsfarligt! Svenskar ska lära sig att använda reflex!
(Vid det här laget är Brady så övertygande i sin tes att man på transportstyrelsens kontor med stor sannolikhet skulle jubla och skjuta salut om de hade hört honom.)
Matt: Ni dricker obskyra mängder kaffe! Kaffe, kaffe, kaffe, kaffe, kaffe överallt, hela tiden! Och så snus förstås.
Men det finns väl fördelar med Sverige också?
Matt: Ja! Tjejerna! Får man svara så?
Brady: Och folk är väldigt omhändertagande, snälla och hjälpsamma.
Matt: Folk är hälsosamma, sunda och håller sig i form.
Brady: Sedan verkar ungdomar mer mogna i Sverige än vad de är hemma i USA. Här bor många i lägenhet med sina flickvänner och tar hand om alldagliga saker i mycket yngre ålder, långt ifrån hur det är i USA.
Matt: Flygande Jacob!
Brady: Och köttbullar, med sådan där röd sås... Den smakar sött... Lingonsylt! Så älskar jag Svenska pannkakor. Jag gillar idén med grädde och sylt, men svenskar måste införa lönnsirap på sina pannkakor. Ingen diskussion. Man måste ha lönnsirap på pannkakor.
Text
Jenny Larsson
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
I år gör han sin tredje säsong i den gulsvarta tröjan, en tröja i vilken han till mångt och mycket gjort sig mer känd som burdus bråkstake än som ishockeyspelare. Vi pratar naturligtvis Viktor Mårtensson, VIK hockeys aggressiva powerforward som bokstavligen talat slagit sig in i publikens hjärtan och på så vis blivit en viktig profil i laget. Det märktes om inte annat för ett par veckor sedan då Viktor gjorde bloggdebut på VIK.se, besöksstatistiken sköt i höjden och succén visste inga gränser. För att stilla nyfikenheten kring hans nya uppdrag stämde VIK.se träff med Viktor.
Att stämma träff med Viktor Mårtensson är på inga sätt svårt, tvärtom –Det går av bara farten. Knappt har jag hunnit fundera över var, när och hur vi lämpligast ska ses innan jag fått både invit och vägbeskrivning som leder raka vägen in i det Mårtenssonska köket. Han är okomplicerad Viktor, det är det första som slår mig, okomplicerad, jordnära och med en personlighet som är så stark att den går att ta på.
Det andra som slår mig är att det dessutom bor en stor dos gentleman här. Jag vet inte om det är mitt lokalsinne eller Viktors vägbeskrivning, oavsett vilket går något i alla fall helt fel och jag virrar bort mig i det röriga bostadsområdet. Viktor gör då slag i saken; På sant gentlemannamanér sätter han på sig skor och går ut i höstkylan för att leta reda på mig. (poäng i min +/- statistik) På den här punkten kan man säga att Viktor går från klarhet till klarhet, för när vi väl hittat in till Viktor visar det sig dessutom att kaffet står varmt. Vilken kille!
Det enda kvittot jag får på att det faktiskt är Viktor Mårtensson, den burduse bråkstaken från Borlänge, som sitter mittemot mig är det klingande dalmålet. Det finns inget bråkigt över den här killen över huvudtaget, och med tanke på alla hans nyanser känns det plötsligt väldigt uppenbart varför läsarna på frågan vem man helst skulle se som VIK.se's nya bloggare, var så rörande överens om just Viktor Mårtensson.
Var det ett självklart val att börja blogga?
- Ja, eller jag hade nog inte kommit på tanken själv att jag skulle börja blogga men när frågan kom och det visade sig att de på hemsidan hade röstat fram att de ville att jag skulle blogga så blev det självklart. De andra i laget verkar tycka det är roligt med bloggen, Några retas men det är mest på skoj, de kommer med mycket idéer.
Vilka sidor av Viktor Mårtensson kommer vi få se i bloggen?
- Alla! Jag kan nog blogga om nästan vad som helst. Det blir mycket bilder, folk vill veta vad som händer runt omkring, vad man gör när man inte spelar hockey. Sedan blir det lite småintervjuer med grabbarna i laget ibland. Folk kan förvänta sig mycket skratt. Det ska vara kul att läsa.
Kommer du ta rygg på storbloggarna och bjuda på 'dagens outfit'?
- Nja, Att stå framför spegeln och spexa i några kläder med kameran är inte min grej. Det skulle kännas rätt konstigt. Han funderar lite och träffas strax därpå av en idé som får honom att skina upp; Men min vapengarderob kan jag kanske visa!' För om intresset för kläder är litet är det för jakt och fiske långt mycket större.
- När ni brudar vill vara på stan och fika vill jag hellre vara ute i skogen. Så en del jakt kan det också bli i bloggen.
När bloggen presenterades under förr förra veckan fick den en fantastisk start. Inte många nya bloggare lyckas locka till sig dryga 2000 läsare redan på första försöket. Men Viktor, han gjorde det.
- Jag har inte bloggat förut, twittrat har jag gjort en del. Men det är inte riktigt samma sak.
Men det här med bråk är ju lite 'din grej', kan vi räkna med ”bloggbråk”?
- Nej bråk blir det inte! Svaren är bestämda och tveklösa. Viktor deklarerar att den här bloggen kommer handla om honom själv, och en del om laget. Inget annat.
- Det finns ingen anledning att trycka ner andra. Visst har jag redan fått lite onödiga mail som respons på det jag skrivit, jag antar att det är folk från andra klubbar men det är inget jag bryr mig om. Det rinner av mig som vatten på en gås.
Även om de stora blå ögonen och den blonda kalufsen som sitter framför mig och sörplar varmt kaffe just nu vittnar om något helt annat så är det just precis den här killen som när han är munderad i hockeyutrustning skaffat sig epitet på isen som brunkig bad guy. Med god rutin på både utvisningsminuter och kastade handskar tillhör Viktor Mårtensson Hockeyallsvenskans främste slagkämpar. Men det hävdar han alltså är en sida hos sig själv som får stanna på isen.
- Alltså det har ju bara blivit så här, numera tar jag bara fighter när det behövs, säger han och medan han pratar skruvar han samtidigt lite obekvämt på sig. Han fortsätter, - jag är egentligen ganska lugn, i skolan var jag lugn. Men när jag var yngre pysslade med brottning och det började väl med att tränarna i Borlänge utnyttjade det litegrann. Än så länge har det varit ganska lugnt i år, det har inte behövts. Jag gå inte runt och laddar för fight, det gjorde jag när jag var yngre. Då kunde jag gå och tänka mycket på det innan matcherna men det tar mycket energi. Då kunde man vara helt slut redan innan matchen för att man hade tänkt så mycket, nu har man lärt sig att det bara är onödigt att slösa energi på det i förväg.
- Jag går alltid in i en fight och tänker att 'jag vinner det här'. Men det händer ibland att killar som är 10, 15 kilo tyngre går på en... då är det bara att ta fighten.
Trots bloggens korta historiebok har man även i den tagit fasta på Viktors tuffare image.
- Efter mitt första blogginlägg fick jag ganska mycket mail med förslag på vad folk vill läsa. Någon ville utmana mig i slagsmål. Det var nog det konstigaste förslaget jag fick.
På frågan om hur den tuffa bilden av Viktor kommer att stå sig är han snabb;
- Nej men jag blir inte någon ”Blogg-Viktor” nu, det blir jag ju inte! Det blir mer ”tuffa Viktor som bloggar lite i bland” konstaterar han sen.
Tre timmar passerar som i en handvändning. Plötsligt är eftermiddagen kväll och vi har hunnit avhandla både Viktors knäppa tvångstankar, hans stenhårda frukostrutiner och gjort garderobsrensning i den tidigare nämnda Vapengarderoben. Det är dags för mig att åka hem. Viktor visar åter prov på sin inre gentleman och ser till att jag hittar tillbaka till bilen. Och då slås jag ännu en gång av den där tanken på att han bjuder på väldigt mycket överraskningar. Han är lite som det där ordspråket från Forrest Gump, ni vet: ”Life is like a box of chocolate, you’ll never know what you're gonna get”. Jag tänker att det kanske är den absolut bästa egenskapen en bloggare kan ha.
Efter denna eftermiddag är jag övertygad Viktor Mårtenssons blogg kommer vara precis som en låda choklad – Men! Fullständigt befriad från det där gräsliga påhittet körsbärslikör.
Fotnot: Som om vi inte kan få nog av Viktor Mårtensson släppte vi även hans SPOTIFY-lista idag. Du missar väl inte det?
